ALLT!
Det fanns inte många saker som jag höll kärt. När det bara rycks ifrån en på en sådan
kort varsel kan ingen begära att man ska vara rolig och pigg på att göra saker..
ALLT! är helt åt helvete.. ALLT som jag någonsin hade förhoppningar på och
kände trygghet till har jag förlorat på en mycket kort tid..
Det är mitt eget fel. Det vet jag. Folk kanske säger annorlunda men jag står fast vid att
jag själv har förstört allt och har ingen än mig själv att klandra...
Det kan kännas jävligt patetiskt att jag väljer att öppna mig här och inte inför mina
nära och kära, men jag fixar inte det... Det är så jävla jobbigt och jag orkar inte prata
om det. kan verkligen inte sluta att vara ledsen..
Jag är inte dum i huvudet. jag skulle aldrig skada mig själv. Saken är bara att jag känner
mig så otroligt rädd och ensam just nu och har ingen aning om vart jag ska ta vägen.
Snart är jag bostadslös, har inget jobb och ingen jag kan berätta för hur mycket jag
älskar och vill ta hand om resten av mitt liv..
Vill att du ska komma tillbaks och omfamna mig. Säga att allt kommer bli bra igen...
